pigfuckers

Det har börjat blivit som en vana; att gå hem själv på vardagskvällar kan framkalla ångest!
Totalt bevisat enligt mig själv och nu bannemig ska jag förklara varför!

Två äckligt sliskiga utländska män står och råglor och sätter sig nästintill brevid mig (det verkar ha blivit en trend) och håller på o apar sig. Måndagar har här med blivit dagen för de 20-30åriga turkarna.
Hoppar av tåget och kan inte bestämma mig om jag ska ta bussen som går om 20 min eller om jag ska gå hem.. det framkallar min såklart världskända beslutsångets, men tar tillslut mig själv i kragen och bär ut mig själv i kylan och lunkar sakta fram igenom kungsängens dystra, grisiflyttade centrum..
Har hörlurarna inploppade i öronen med högsta volym på metall, då jag mellan refrängerna (?) hör någon skrika.. Jo självklart en tjej som står och skriker från balkongen.. skulle kunna gissa på att det var till en katt kanske.. skakar på huvudet och går vidare.. musiken byts till en lugnt rocklåt och jag går o drömmer i min egna lilla värld.
Tror jag kom för långt in i fantasin, såg en man i buskarna.. Jag stänger av musiken och kollar, men nääh ingen man där inte, FAN tänkte att jag vill ha lite sällskap.
Börjar höra någon vissla någon ironisk melodi, skuggor och så börjar jag få nojjor om att det kommer hoppa ner monster från träden jag går under.. SJUK! slår mig själv i huvudet några gånger, men fantasin fortsätter flöda på!
Dörren mellan fantasin o verkligheten slog slint idag.. hahahhaha! Måste fan sova, är hundra på att det beror på min sömnlösa helg. (sov för den delen inte mkt inatt då jag hade The Hills maraton! så smart jag ÄR).. Så nu ska jag bannemig ta ngt och äta, borsta tänkerna (såklart!?) och få mig en lång skön skönhetssömn!